Tack alla för erat stöd ni ger mig! Känns bra att veta att man har er där ute :) Ni är underbara <3

Ringde min konaktperson igår kväll och berättade allt för henne då hon sa att även min hostpappa hade ringt henne tidigare under dagen och berättat hans story av det hela. När jag frågade vad han hade sagt var det massa saker (så klart!!!) men skönt nog sa hon att hon hade stöttat mig till hundra procent.

När jag sen berättade att han verkligen är den konstigaste personen jag någonsin träffat höll hon med mig men tyckte att vi i allafall skulle ge det en till chans då hon skulle komma hit och vi alla skulle prata med honom.
Vet inte om det kommer hjälpa om jag ska vara ärlig men att byta familj ska tydligen vara ganska kruxigt. För hittar man inte en familj inom två veckor får man åka hem! Vilket jag inte vill än...

Beslutar jag mig för att stanna här kommer jag snart börja i skolan och kommer då vara där mellan 17.30-21.30 måndag till torsdag i tre månader vilket gör att jag knappt kommer se honom. Och när dem månaderna är slut har jag ändå bestämt mig för att åka hem.
Men sen så är det så som en av mina bästa vänner sa. "Det här skall vara en rolig och lärorik upplevelse. Du ska komma hem med fina minnen och längta tillbaka, inte vilja åka därifrån fortast möjligt och ha kasst självförtroende tack vare honom när du kommer hem". Detta är bara för sant för att förneka. För det är ju så det SKA VARA! Har en del att tänka på iaf...

Aja nu ska jag iväg på singing class med min minsta unge Lo och ni kan vara lugna, JAG ska INTE sjunga haha! Stackars barn... Istället för att skratta hade dem börjat gråta hahaha! Fick det dokumenterat när jag skulle sjunga en låt som gick på radion för Lo när hon va lite ledsen. Men istället för att börja skratta började hon gallskrika, haha LYCKAT! Sen var det jag som skrattade så att jag höll på att dö!
Så lugn och fin alla, sjunga gör jag nu för tiden bara i duschen ;) haha!
 
Ha en bra dag!
<3